Historien om Swede Team Motor är också historien om hur Bo Lindman blev intresserad av SAAB. Född i Trollhättan och uppvuxen i Linköping med föräldrar som arbetade inom flygindustrin kan tänkas att förutsättningar för ett SAAB-intresse var grundlagt men Bosses pappa ägde aldrig någon SAAB och Bosse var mer fascinerad av flyg. Senare provade han att åka som kartläsare i rally och blev själv sugen på att köra. Bosse provade BMW 2002 och Opel Rally Kadett men det var först när han fick tillfälle att testa en SAAB TT som han insåg att det var rallybilen nr. 1.

I början på 1990-talet började Bosse köra historisk racing med SAAB TT och 1993 bildades Swede Team Motor. Säsongen 2003 resulterade i totalseger i 1000-cupen. 

Bekanta inom racingen tyckte att långloppsracing verkade intressant. En av dessa var Jonas Stellermark och han presenterade en sponsor för Bosse och de började fundera på vilken bil som var lämplig. En Peugeot var klar att inköpas men den tilltänkta sponsorn drog tillbaka sitt planerade stöd och därmed rann projektet ut i sanden. 

Under en kurs för Scania som Bosse var ansvarig för ringde Jonas och undrade vad Bosse tyckte om ett team med SAAB-bilar lackade i flygplansgrått. Jonas hade nämligen kontaktat Försvarsmakten och fått OK för en satsning. Ett möte med SAAB bestämdes och på SAAB Sverige i Akalla samlades Bjarne Bjurström (son till Ferrari-mannen Tore), Anders Weglin (Anders Weglin Racing, kompis från historisk racing), Bosse, Örjan Åslund (PR-chef SAAB Sverige), Björn Berglöf (motorsportchef SAAB) och Peter Palm (Försvarsmakten). Idén till ett team presenterades och i denna ingick designförslag, SAAB:s kärnvärden och arvet från flyget.Bosse vågade inte tro att det skulle bli avslut på detta projekt men Örjan Åslund ringde och ville att ett avtal skulle förberedas. 

Så kom det sig att ett racingteam med SAAB-bilar och med officiellt stöd från SAAB Sverige hade bildats. Teamet visades officiellt på SAAB-festivalen 2001 och intresset var enormt. Lokaltidningen TTELA hade färgbild på första sidan med rubriken ”Back on top” och spekulationer om STCC. 

Bilen som skulle användas, en SAAB 9-3, hade byggts enligt STCC-reglementet av Anders Weglin och hade körts i SSK-serien 2000. Inför 2001 byttes sugmotorn ut mot en turbomotor och bilen lackades i flygvapnets färger. I första tävlingen i SLC (Svenska Långloppscupen) GT-klassen, som bestod av två korta sprintrace, blev förarna Micke Jansson och Johan Weglin tvåa respektive trea och flera pallplatser följde under säsongen. 

Eftersom Weglin Racing ville optimera bilen för korta race och att den därmed blev för extrem för långlopp skaffade STM en ny bil inför säsongen 2002. 9-3:an  kom från Joakim Törjessons och ”Poker” Wallenbergs Diners Club-team och den byggdes om för att passa STM.  Till en deltävling på Anderstorp hade Diners Club-teamet bjudit in SAAB-ledningen med bl a Thomas Lindskog. Tyvärr var teamet tvunget att bryta med sin 9-5 Combi (!) men desto mer glädjande var att STM med bara minuter kvar ledde med en knapp billängd och korsade mållinjen först. Detta var första stora racingsegern för en SAAB i modern tid och det var en häftig känsla, speciellt eftersom höga personer från SAAB var på plats. För övrigt kan nämnas att en fabriksbil från Volvo var fyra. Parallellt under 2002 deltog teamet tillsammans med AWR:s Viggen i sprintracen och med sin egen 9-3 Aero i endurance (långlopp).

Säsongen resulterade i en total andraplats i GT sprintklassen och flera pallplatser i långloppen.

Inför 2003 beslutades om full fokus på långlopp. Anders Weglin Racing koncentrerade sig på sprintracen under eget team och STM förberedde för två nya bilar. I slutet på 90-talet hade Bosse genom Reine Wisell testat en Golf GTD och tanken på en tävlingsbil med dieselmotor tog fart. Vid den aktuella tiden var ca 6-7 % av alla sålda bilar dieslar men Bosse förutspådde att inom några år skulle andelen ha stigit till omkring 50 %. Intresset från SAAB var ljumt, förmodligen beroende på att diesel inte var prioriterat just då. Björn Berglöf tyckte däremot att det var intressant och engagerade Peter Dahl som var motoringenjör på SAAB med ansvar för utveckling av dieselteknik. Beslut togs att bygga en tävlingsbil med dieselmotor och för ändamålet användes en SAAB 900 som deltagit i rekordkörningen på Talladega 1996. Peter Dahl utvecklade motorn och Rickard Binnås ansvarade för bilen som utrustades med 2,2 TID-motorn. Bil nr 2 som byggdes var världens första tävlingsversion av den alldeles färska SAAB 9-3 SS utrustad med en turbomotor på 450 Hk. 

I första tävlingen för säsongen placerade sig dieselbilen som trea och det var den första pallplaceringen för en dieselbil i svensk racing. Finalracet var ett 12-timmarslopp på Mantorp och det var regnigt och kallt och på kvällen blev det t o m snöblandat regn. När det var 90 minuter kvar gav sig Bosse ut och nu skulle han visa att SAAB klarar dåliga förhållanden.

Teamet hade folk på läktarna runt banan som via radio gav besked om hur det såg vid de olika partierna och med denna hjälp passerades 3 Citroener och team Morins BMW och STM:s 9-3 SS blev varvade. Bilen var den femte snabbaste runt Mantorp och totalt placerade sig dieselbilen på plats tre i SLC klass 3 vilket också är bästa mästerskapsplaceringen för en dieselbil i svensk racing. 

Till 9-3 SS hade teamet rekryterat två nya förare och inte vilka som helst, ”Peggen” Andersson och Peter Lindén. Att ”Peggen” som är mest känd som BMW-förare skulle köra SAAB var en stor nyhet däremot var Peter Lindén van vid SAAB sen tidigare, nämligen JAS 39 Gripen. Peter är ju också en av Sveriges bästa tävlingsförare på motorcykel genom tiderna.

Vid en testkörning för att mappa motorn fick Peter erfara att 9-3 SS inte hade samma rollningsegenskaper som JAS 39 Gripen. Bilen hamnade på taket helt enkelt och eftersom det var nära till tävling blev det bråttom. Telefonsamtal till Trollhättan så att de kunde förbereda utbyte av karossdelar och rutor och när bilen sen hämtades i Sjuntorp hos lackeraren var färgen inte torr men till tävlingen kom bilen i alla fall. Resultaten för 9-3 SS var blandade, några pallplatser men ingen bra totalplacering i klassen.

Tredjeplatsen i klassen från 2003 följdes upp 2004 med ännu en tredjeplats med dieselbilen.

Skillnaden mot 2003 var att denna säsong kom den första segern i klassen och därtill den första för en dieselbil i Sverige. Ytterligare klassegrar och pallplatser följde för både dieselbilen och 9-3 SS-turbon. Medan 9-3 2,2 TID var baserad på standardutrustning experimenterade teamet med bensinbilen och teamet hade även tillgång till promotion/evenemangsbilar.

2005 presenterade SAAB modellen 9-3 SS med 1,9 TID-motor och STM blev först i världen med att bygga tävlingsbil av den. SAAB gav mycket hjälp från olika avdelningar, karossen kom direkt från tillverkningen, Powertrain assisterade med motorn och Håkan Danielsson med aerodynamiken. Inför första tävlingen gjorde teamet en shake-down på SAAB:s testbana i Trollhättan men det bar sig inte bättre än att ett fel på stötdämparna förorsakade en liten krasch som skadade bilen. Än en gång fick SAAB ställa upp med delar och det innebar också jobb hela natten före tävlingen. Vadslagning förekom om bilen skulle hålla 2 eller 3 timmar men med lack som knappt var torr körde teamet in på pallplats. Efter ytterligare pallplatser inklusive segrar stod STM som mästare i sin klass i SLC som hade blivit upphöjt till Riksmästerskap vilket innebar att det var det första svenska mästerskap som vunnits av en

dieselbil. Turbobilen blev trea i SLC 3-timmarscup medan dieselbilen blev fyra totalt bland alla klasser. Historia var ännu en gång skriven och siktet var inställt på 2006.

Teamets stora nyhet 2006 var att 9-3 SS Aero fick den 4-cylindriga turbomotorn utbytt mot en 2,8 L V6 konverterad för etanol. I samarbete med SAAB Powertrain testades motorn under säsongen och det var extra intressant eftersom det var den första V6:an från GM i världen som var preparerad för etanol.

I övrigt upprepade STM mästerskapssegern från 2005 med dieselbilen och belönades med en total femte plats bland alla klasser.

Vid olika tester av aerodynamiken framgick det att en liten ”Gurney-flap” på bakvingen gav lika mycket down-force som en STCC-vinge. Ett gott betyg åt SAAB:s aerodynamiska kaross.

2007 fanns det inga resurser att utveckla V6:an men med dieselbilen blev det efter en del pallplatser en tredjeplats totalt.

2008 stod det klart att SLC började avvecklas och STM sökte sig till Mellansvenska Långloppsserien (MSLS) och då bara med dieselbilen. I slutet på 2009 års säsong rasade tävlingsmotorn vilket medförde att teamet tvingades köra med en helt standard TTID-motor men det gick så pass bra att de vann finalracet totalt.

Satsningen tillsammans med SAAB lades ner för att invänta nya idéer och projekt men bilarna finns kvar om någon vill ta över stafettpinnen.

Sammanfattningsvis gav satsningen under 59 race 48 pallplatser i klassen och 15 pallplatser totalt och endast 4 brutna tävlingar. Till detta ska läggas 6 pallplatser i mästerskapen under åren 2001-2009 samt att teamet skrev historia med sina dieselbilar långt innan andra bilmärken fått upp ögonen för dieselmotor i tävlingssammanhang.

Än en gång har SAAB-bilar visat att de med små medel kan besegra större och starkare bilar och genom den historiska satsningen på dieseldrivna tävlingsbilar drivit utvecklingen framåt.

Bilder med tillstånd från Swede Team Motor och Bosse Lindman

Kommentarer